Vattenrening är en avgörande aspekt av forskning om nya vattenreningsmedel. Framväxten av ny vattenbehandlingsteknik kommer att utöka produktionen och tillämpningsområdet för dessa medel, vilket avsevärt främjar utvecklingen av industriell vattenkemisk behandling.
Forskning om industriella vattenreningsmedel inkluderar främst:
Korrosionsinhibitor-kalkmedel
Flocknings-korrosionsinhibitorer
Flockning-baktericider
Flockning-baktericid-korrosionsinhibitorer
Flockning-korrosionsinhibitor-skalningsmedel
Standarden för vattenbehandlingsmedel hänvisar till förändringar i nyckelfaktorer såsom interaktionen mellan korrosionsinhibitormolekyler, interaktionen mellan korrosionsinhibitormolekyler och gränssnitt och rumsgeometriska positioner på molekylnivå på grund av interaktionen mellan olika korrosionsinhibitormolekylära karakteristiska grupper på metallytan. Detta gör adsorptionsskiktet tätare, vilket ökar och förbättrar den korrosionsbeständiga filmens skyddande prestanda. Vattenbehandlingsmedel kan förbättra korrosionsinhiberingseffektiviteten, utöka användningsområdet för korrosionsinhibitorer, göra dem lämpliga för tuffare och bredare miljöer och minska kostnaderna för medel. Detta är en betydande del av den teoretiska forskningen om korrosionsinhibitorer i vattenreningsmedel.
För att etablera en molekylär modell av ett vattenbehandlingsmedel med synergistiska effekter är det nödvändigt att beakta effekterna av olika strukturella centrala atomära egenskaper och krafterna mellan medlen och gränsytan. Detta kräver införandet av fler kvantparametrar och beräkningar. Även om den är utmanande har denna forskning stor teoretisk betydelse och praktiskt värde, särskilt för att designa specifika molekyler av vattenbehandlingsmedel som påverkar de kemiska och elektrokemiska processerna på metallytan. Det representerar således en viktig riktning för framtida forskning om mekanismerna för vattenbehandlingsmedel.
Utveckling av gröna vattenreningsmedel
I den gröna utvecklingen av vattenrening ligger fokus på giftfria, ofarliga och biologiskt nedbrytbara ämnen. Ett typiskt medel för behandling av grönt vatten är den dispergerade skalinhibitorn polyasparaginsyra (PASP), som utvecklats både nationellt och internationellt under de senaste åren. PASP är en syntetisk biopolymer med god biokompatibilitet och biologisk nedbrytbarhet. Toxikologiska studier har visat att PASP är icke-toxiskt, okänsligt och icke-mutationsfritt.
Utveckling av kostnadseffektiva vattenreningsmedel
För närvarande är nya högpresterande vattenbehandlingsmedel i allmänhet dyra. Vi kan utveckla högpresterande produkter genom att hitta billiga och lättillgängliga råvaror eller genom att stärka forskningen om blandningsteknik. Detta innebär att man lägger till billiga hjälpmedel för att minska den faktiska mängden medel som behövs samtidigt som vattenreningseffektiviteten bibehålls, vilket minskar kostnaderna.
